Hej allihopa!
Jag är HBTQ-person och stolt över det, det är ingenting jag tycker att någon borde skämmas över idag. Däremot så vet jag själv att det finns en del personer som fritt uttrycker deras åsikter om HBTQ och att det är en trend mer än någonting annat. Det är ingen trend utan det syns mer nu när det har blivit mer uppmärksammat i samhället och det pratas lite mer om hur en ska fånga upp HBRQ-personer som lider av psykisk ohälsa.
Det är viktigt att förstå att de värsta tankarna kommer upp i huvudet på en person som vill komma ut för vänner och familj.
Det är ett val om en vill komma ut eller inte men jag tror att vi behöver komma ut så pass många gånger att det inte blir en stor grej längre. Däremot så ska en inte göra det för någon annan än en själv. Den som inte vill komma ut ska heller inte behöva göra det för att samhällets normer säger att det är någonting en måste göra.
Jag vet att jag börjar låta som att jag säger imot mig själv men alla HBTQ-personer är inte bekväma med att komma ut och känner inget behov av att göra det så det blir alltid en avvägning för en själv och vad en vill göra.
Det är svårt att gå igenom processen att inse och förstå sig på att en har en annan sexualitet men det är också en svårighet att inse att en har en annan könsidentitet. Jag har gått igenom båda processerna och för mig var det svårast med könsidentiteten för den har så många sidor till sig. Det är svårt eftersom att de kom i ungefär samma tid. Jag hade inte helt listat ut vilken sexualitet jag kände mig mest bekväm med men hade inte heller listat ut vilken könsidentitet som jag tyckte representerade mig och det jag känner samt kände mig bekväm med.
Det är svåra frågor och idag försöker jag finnas där för andra HTBTQ.personer som jag känner behöver en viss vägledning. Däremot så är jag inte utbildad och kan inte hjälpa personer som samtidigt har någon typ av psyksik ohälsa.
Jag har insåg tidigt att jag inte är transsexuell alltså att jag inte mentalt känner mig som det motsatta könet. Har senare provat på olika klädstilar och känner mig nu bekväm som ickebinär transperson samt genderqueer. Det är som sagt svårt att vägleda yngre människor med det de flesta behöver höra är att det tar tid och en måste låta det ta den tid som det behöver ta.
En gång HBTQ-person kanske inte alltid HBTQ-person det beror helt på livet ändrar på sig och jag tror att det för mig personligen alltid kommer finnas en del av mig som är väldigt annorlunda från den stora massan. Däremot så är alla annorlunda och unika på sitt egna sätt.
Fortsätt att vara er själva och skäms inte över om ni är HBTQ-personer eller är annorlunda samt unika på något annat sätt. Våga vara er själva och njut av livet samt försök att så gott som möjligt leva i nuet.
0 kommentar(er)
